Tankar kring aktier

Ett mycket mer positivt inlägg än det första jag postade för lite mer än 1 år sedan. Mycket har hänt sedan dess och jag mår bättre idag 💗 Jag kommer säkert att göra återblickar över vad som hänt under det här året men idag blir det lite aktietankar. Jag har förr försökt sitta varje månad och föra statistik men det föll på tidsbrist och mående. Nu...varje kvartal istället.

Sist jag satte mig för att titta igenom var den 30 december 2017 och sedan dess har jag köpt och sålt lite. Jag tog hem lite av vinsten i Nolato, den har gått super sedan inköp. Vad jag inte tänkte på var att vänta in utdelningen i slutet av april. Det grämde mig lite nu när jag insåg att jag skulle få drygt hälften "bara" i utdelning. Men å andra sidan säkrade jag en stor vinst som kanske hade varit borta om en månad. Vem vet med aktiemarknaden?! Så, inga tårar faller 😊

Jag har depåer/konton i både Avanza och Nordnet och så kommer det att förbli så det blir 2 tårtor med lite procentfördelning i. Rätt eller fel? Vem vet men jag har procentuell fördelning av aktiens marknadsvärde idag jämfört med totala värdet på respektive portfölj. Så kan jag se vart jag vill öka på för att få en mer jämn fördelning.

Avanza:

Nordnet:

Än så länge bara svenska aktier, bortsett från att Nordea nu har flyttat till Finland. Planen framöver är att investera i stabila amerikanska aktier.

Jag kommer också att sälja av antingen Tele2 eller Telia, investera i investmentbolag och då främst i de vars innehav är något jag vill äga men där jag känner att det är för dyrt att gå in i enskilda aktier. Tyngdpunkten i portföljerna kommer att ligga på finans och fastighet och jag tänker mig även ett framtida innehav i både ICA och Axfood.

På den amerikanska sidan lutar det just nu åt; Unilever, Realty Income, Johnson & Johnson, AT&T samt ev Amazon. Men lite mer efterforskning krävs där.

Min investeringsfilosofi är lite flummig och inte helt fastställd men tanken är väl ändå att investera i utdelande aktier med lägst direktavkastning på 3%. De ska helst vara stabila utdelare som har höjt under en tid och företag som jag "förstår".

🐘

En början...

Jag har varit hemma 1 halvår. Ett halvt år. Lite mer är 27 veckor. Det låter så länge...det känns som en evighet...men ändå så lite. Hur lång tid är nog? Hur lång tid innan man känner att det räcker, nu fungerar jag igen? Vem vet? Inte jag iallafall. Det enda jag vet är att ett halvt år eller 27 veckor inte är tillräckligt, inte tillräckligt för att kunna kravla hela vägen upp ur detta mörka hål jag har befunnit mig i så länge jag kan minnas.

Ett hål jag har rasat längre ner i och tagit mig upp en bit igen så många gånger förut...men botten? Jag har 2 gånger tidigare varit utbränd. Eller utmattningsdeppression som det väl kallas. 

Nu? Nu har jag krälat runt i den mörka kvicksanden länge. Ibland tror jag att JAG har vunnit, men ack så dumt av mig att tro det. Jag dras obarmhärtigt ner igen.

Mitt inre för en kamp, en kamp jag inte kan sätta ord på...inte än. 

Jag hoppas att jag en dag kan det. 

Första gången jag bestämde mig för att blogga var när jag började plugga på universitetet. Jag läste en bok om studieteknik och ett tips var att blogga om sina studier för att på så sätt underlätta inlärningen. Det blev inte så mycket studier i den bloggen. Jag har återupptagit bloggandet med jämna mellanrum och av olika anledningar.

Den här gången...? För att bakom en anonym fasad kan jag kanske lära mig att öppna upp mig och sätta ord på det som får mig att hållas kvar i hålet. Min psykiatriker avbröt terapin eftersom det ansågs för riskabelt för mig att fortsätta. Jag behövde annat stöd och akut hjälp innan terapin kan återupptas. Men hon uppmuntrade mig till att skriva, det var en bra idé tyckte hon att skriva lite då och då. När jag la fram idén hade jag skrivit en dag, en sida i anteckningsboken jag köpt för att använda som "dagbok", ett sätt att få ur mig ångest, ilska och sorg. Sen dess har det inte blivit mer. Men kanske nu...

🐘